onsdag 6 februari 2013

It's where my demons hide

When the days are cold and the cards all fold




Ja, trist är vad det är. Det är lite mer än 40 personer som idag har läst min blogg. Hur många har röstat på mig i tävlingen? Åtta. Åtta ynka personer av mer än 40. Jag är såklart tacksam till dessa åtta som tog sig tid att rösta, självklart. Sen vet jag ju att två av dem är garanterat Elin och min mor. Jag tror dock bara Elin förstår hur jävla mycket jag vill få sitta i den där hissen och träffa Filip och Fredrik. Synd att fler inte kan unna andra saker och ting. Skitsamma om jag vinner eller inte, det handlar i grund och botten om att få stöd! Veta att det faktiskt finns folk som bryr sig och är villiga att hjälpa en. Istället ska man känna sig sviken, dock även tacksam till vissa.

Detta leder mig till en tidigare diskussion som får bli nattens babbel. En del saker blir man bara mer eller mindre chockad att få höra. Och nej jag tänker inte gå in på något specifikt utan mer i det stora hela.

Det är väldigt lätt att svika/såra en annan människa, speciellt om det är medvetet. Även omedvetet är det ofantligt lätt. Därför är jag fundersam över varför folk inte tänker till ett steg extra innan de genomför sina handlingar eller ord. Varför inte försöka sätta dig in i din medmänniskas sits? Det är precis som när jag skulle förklara för min mor hur rädd jag är för trånga utrymmen. Det verkade inte riktigt gå in i början så till slut efter många: "haha men det är ju inget du kommer dö utav" så säger jag att min rädsla för trånga utrymmen är ungefär som min systers fobi för spindlar. Nej man kommer aldrig komma i närheten av att vara så rädd för något alls som min syster är rädd för spindlar, men det fick min mor att inse att det ändå är allvar.

Det är precis det här jag menar att fler borde göra. Sen tål det också att nämnas karma. Vad vill du ha tillbaka av mig? Kommer flera av er som läst min blogg be mig rösta på något åt er? Ja då har ni tur, jag röstar ofta på olika saker åt folk för jag vet att det uppskattas och det är knappt en minut av mitt liv. Jag spammar inte facebook för att jag tycker det är kul att irritera folk med spam. Jag vill verkligen verkligen vinna det här.

Snälla, ta med en eller två lärdomar av mina ord. Inte för min skull, inte för någon annans skull förutom din egen. Tänk dig för innan du tänker säga något till en vän som du riskerar att förlora. Om du tycker att busschauffören är den bästa du någonsin åkt med låt personen få höra det! Tänk på vart du står i livet och vart du vill komma. Föreställ dig hur det är att gå i en annan persons skor innan du dömer och för allt i världen, ta hand om dig själv. Du är viktigast i ditt eget liv. Det här är din tid och dina ögonblick, sluta slösa bort tiden på värdelösa saker, värdelösa människor och sånt som bara irriterar dig.




I'm just the same as I was, now dont you understand?
That I'm never changing who I am...





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Var inte blyg att lämna ett tassavtryck här!