Fortfarande sjukskriven. Har haft möten om både det ena och det andra angående jobba och sådant viktigt. Börjar bli lagom less nu. London var fantastiskt även om vi bara var där 4 dagar så hann vi med sjukt mycket. Jag kom hem med en helt ny garderob typ. Och en förkylning of doom. Förkylningen har satt sig som fan på örat så hör typ inget alls, konstant lock typ och hugger hela tiden. Sjukt jävla kul.

Nu har jag iallafall grinat av mig och precis sett The Host. Filmerna idag är så annorlunda mot vad de gör på trailers. Men jag gillade den. Man kan säga att slutet vägde upp hela filmen. Men lite för mycket att grina åt hela tiden. Well nu ska jag hitta på något annat vettigt.

Wreck-It Ralph

Sådärja då ska vi ta ett mindre seriöst inlägg. Dags att recensera lite. Kollade på film häromdagen för jag mådde så dåligt och hittade Wreck-It Ralph som någon lånade ut. Jag hade bara sett dåliga trailers och det lilla klippet man fick se på julafton om filmen innan så förstod knappt vad den handlade om. Jag hatar i och för sig att få veta för mycket så jag skulle beskriva filmen så här:

Wreck-It Ralph är den elaka figuren i arkad-spelet Fix-it Felix och är trött på att vara "the bad guy" och försöker fixa det på sitt egna lilla vis.

Enough said! Jag tyckte verkligen om filmen, fast jag älskar ju "barn"-filmer också så. Den är helt klart sevärd helt enkelt. Bra soundtrack har den också!

Owl City – When Can I See You Again - För er som har spotify!



Trailer på Imdb

4/5 smulor 

I knew

You took a step back without me

Ojsan hoppsan vad djupt det blev på kvällskvisten igår. Aja shit happens. Nu tänker jag iallafall inte tjata mer om den dumma tävlingen för jag har märkt att folk inte bryr sig ett skit. Tack typ! Men inte ska väl jag vara bitter och gnälla? Det är ganska många i mitt liv som har påpekat att jag gnäller mycket, eller alltid. Det är ju sjukt lätt att påpeka en annan persons brister, typ som att jag hatar när människor är äckligt positiva eller måste berätta allt de gör på Facebook. Men det är tamigfan aldrig någon som ens försöker ta reda på varför det är så. Varför är jag bitter och gnäller hela tiden? 

Sedan säkert tre-fyra år sedan nu så minns inte jag en enda dag då jag inte hade ont alls. Fyra år, det är ganska många dagar att ha ont på. Så hur glad kan man vara när man har migrän eller ont i ryggen eller magen? Det tar över en helt och hållet kan jag säga. När jag mår dåligt stänger jag gärna in mig. Långt från alla andra för då slipper jag försöka vara positiv och trevlig som människa. För det är bland det svåraste jag vet. Så för att inte utsätta mig själv, och andra för den delen, blir jag helt enkelt hemma och gör "ingenting".

Just nu spelar jag WoW igen som så många vet. Det som är mest synd är att de flesta förstår inte vilken effekt det där jävla spelet har på mig. Det hade inte ens behövt att vara just wow, hade jag haft ett Xbox hade jag förmodligen suttit fastklistrad och spelat Halo istället hela dagarna. Men nu blev det just World of Warcraft. Till den där effekten iallafall. Om jag faktiskt tar mig ut och träffar människor vad tror ni den första frågan blir? Jo men självklart, hur mår du? Den frågan får mig att känna efter hur jag egentligen mår. Självklart när man känner efter så känner man att ryggen är fruktansvärt trasig och så tänker man på det resten av dagen. När jag sitter och spelar är jag i en helt annan värld. Ingen frågar någonsin om hur jag mår, ingen undrar om jag fått frisk luft under dagen, ingen undrar varför jag inte vill ses. Ingen undrar något alls om mitt liv. Det bästa är att när jag väl sitter och spelar så skiter jag i allt. Jag tänker inte på den förbannade smärtan i ryggen som konstant är där. Jag känner inte efter om foten fortfarande har domningar. Jag känner ingenting för jag är så upptagen med annat. Det är en fruktansvärd befrielse. Det räcker att bli påmind varje gång jag reser mig för att hämta något eller göra något utanför dator.

Och hur mår jag? Jag mår skit på väg till att bli bättre. Ja för en gångs skull försöker jag vara positiv för jag är så less på allt som hänt sedan 2013 började. Jag vill bara att allt ska börja lösa sig nu. Börja gå min väg en bit. Men som vanligt är jag bitter och kommer bara se de värsta möjliga scenarion i allt. Varför? För jag är så sjukt trött på att bli besviken eller få dåliga nyheter. Vet inte hur mycket skit till jag orkar ta.

Men nu förstår kanske vissa hur läget faktiskt är..

I knew you were trouble when you walked in

It's where my demons hide

When the days are cold and the cards all fold

Ja, trist är vad det är. Det är lite mer än 40 personer som idag har läst min blogg. Hur många har röstat på mig i tävlingen? Åtta. Åtta ynka personer av mer än 40. Jag är såklart tacksam till dessa åtta som tog sig tid att rösta, självklart. Sen vet jag ju att två av dem är garanterat Elin och min mor. Jag tror dock bara Elin förstår hur jävla mycket jag vill få sitta i den där hissen och träffa Filip och Fredrik. Synd att fler inte kan unna andra saker och ting. Skitsamma om jag vinner eller inte, det handlar i grund och botten om att få stöd! Veta att det faktiskt finns folk som bryr sig och är villiga att hjälpa en. Istället ska man känna sig sviken, dock även tacksam till vissa.

Detta leder mig till en tidigare diskussion som får bli nattens babbel. En del saker blir man bara mer eller mindre chockad att få höra. Och nej jag tänker inte gå in på något specifikt utan mer i det stora hela.

Det är väldigt lätt att svika/såra en annan människa, speciellt om det är medvetet. Även omedvetet är det ofantligt lätt. Därför är jag fundersam över varför folk inte tänker till ett steg extra innan de genomför sina handlingar eller ord. Varför inte försöka sätta dig in i din medmänniskas sits? Det är precis som när jag skulle förklara för min mor hur rädd jag är för trånga utrymmen. Det verkade inte riktigt gå in i början så till slut efter många: "haha men det är ju inget du kommer dö utav" så säger jag att min rädsla för trånga utrymmen är ungefär som min systers fobi för spindlar. Nej man kommer aldrig komma i närheten av att vara så rädd för något alls som min syster är rädd för spindlar, men det fick min mor att inse att det ändå är allvar.

Det är precis det här jag menar att fler borde göra. Sen tål det också att nämnas karma. Vad vill du ha tillbaka av mig? Kommer flera av er som läst min blogg be mig rösta på något åt er? Ja då har ni tur, jag röstar ofta på olika saker åt folk för jag vet att det uppskattas och det är knappt en minut av mitt liv. Jag spammar inte facebook för att jag tycker det är kul att irritera folk med spam. Jag vill verkligen verkligen vinna det här.

Snälla, ta med en eller två lärdomar av mina ord. Inte för min skull, inte för någon annans skull förutom din egen. Tänk dig för innan du tänker säga något till en vän som du riskerar att förlora. Om du tycker att busschauffören är den bästa du någonsin åkt med låt personen få höra det! Tänk på vart du står i livet och vart du vill komma. Föreställ dig hur det är att gå i en annan persons skor innan du dömer och för allt i världen, ta hand om dig själv. Du är viktigast i ditt eget liv. Det här är din tid och dina ögonblick, sluta slösa bort tiden på värdelösa saker, värdelösa människor och sånt som bara irriterar dig.

I'm just the same as I was, now dont you understand?
That I'm never changing who I am...

Sämst förlorare vinner

Som de flesta vet som känner mig så är jag ju faktiskt en ganska dålig förlorare. Okej, ja fine jag är nog den sämsta. Tills för någon månad sen då jag och Elin kollade på "Vem kan slå Filip och Fredrik?" Jag har alltid älskat det programmet och tycker om det mesta som Filip och Fredrik gör. Sen helt plötsligt så säger Elin: det måste ju vara som att se sig själv på tv:n!

Ja, Fredrik och jag ligger nog i samma klass i att vara dåliga förlorare, inget jag kommer sticka under stolen med. Och detta är bara en av få anledningar varför jag vill ha din röst så jag kan få fastna i hissen med Filip och Fredrik. Eftersom jag inte har så många vänner på facebook får ni jättegärna(mer än gärna) skicka vidare länken till era vänner. Jag vill så gärna vinna det här!

KLICKA HÄR FÖR ATT RÖSTA!

I don't want to hurt you but I need to breathe

I can't lie no more, I can't hide no more

Ja men godmorgon som fan! Ja, det blir ett till bittert inlägg. Get used to it. Borde skriva en bok: How to be a surmule, ska den heta isåfall. Jag är ju expert på området! Anyhow så vaknade jag för typ en 40 min sedan. Blev självklart väckt av telefonen stup i kvarten. När man väl sover ska det vara något annat som påverkar sömnen. Somnade runt 03-04, vaknade igen vid 05.30 av någon konstig lite för verklig dröm, kunde jag somna om sen? Gissa. När jag väl somnar igen runt 08-tiden skulle jag gissa på så vaknar jag igen vid 10, lyckas somna om direkt. Och ja såklart nu vid 13.31 då det ringde. När jag låg i sängen helt jävla nyvaken, vilket jag hatar, så tänker jag samma veva som alltid: jag gör det imorgon. Ringer upp alltså. Allt som har med telefoner och samtal att göra kan skjutas upp i all evighet. Men inte idag inte! Jag var riktigt pissed när jag vaknade så jag dampade och ringde mina telefonsamtal. Tjockt nöjd efteråt. Jag minns till och med hela konversationerna också! Det ni. För er som inte är så insatta så har jag telefonfobi (en av alla jävla fobier), så när jag väl pratar i telefon får jag en typ av "blackout". Jag minns oftast ingenting alls av de faktiskt viktiga telefonsamtalen. Men idag då jävlar!

Har ju fått min tid till MR som jag kanske skrev, nu har jag ordnat så jag får lugnande innan så jag inte får för mig något dumt. Och dubbelkollade även med henne om mina piercingar, fick tyvärr inget riktigt svar för hon visste inte helt hundra men ska byta till plast för säkerhetsskull.

Nej börjar det bli dags för frukost? Ja, det känns som det.


Puws!

Wich way is right, wich way is wrong?

Kvällen kommer bara närmare

..en spänd förväntan kryper på

Det är riktigt synd att klockan redan är halv ett. Hade den inte vart lika mycket så hade jag inte haft på hörlurarna och inte riktigt hållit käften lika mycket. Satte på min "swedish lyrics" i Spotify och det var riktigt gött att lyssna på faktiskt. Fast ja man vill ju bara gorma med!

Idag har jag haft en rätt så tråkig dag. Så tråkig att jag har spelat wow istället. Hittade en söt liten warlock på Ragnaros som numer är 75 (och ett halvt) istället för 73 som när jag började. Det är rätt tråkigt att de har förenklat wow så sjukt mycket. Nu är det t.ex inbyggt vart alla quester sker. På min tid använde man Thottbot som en jävla idiot eller hjälptes åt. Och för att döda vissa mobs krävdes det att man var två-tre pers. Det kan man göra själv nu. Men men det finns sjukt mycket mer saker jag kan påpeka men just nu är det ett rätt skönt tidsfördriv. Hjärndöd aktivitet. Dock(!) så borde jag skriva med på mitt CV hur mycket jag har raidat, var en snubbe som ansåg att det var bättre merit än en fancy skola.

Raidande i ”World of warcraft” kan vara en viktigare merit på ditt cv än en prestigefylld Harvard-utbildning.

Haha tycker det är fruktansvärt kul men han har även en poäng. Jag minns vanilla då det var 40 personer som skulle spela tillsammans och organiserat och samarbeta. Det krävs en hel del för att det ska fungera.


Nu ska jag fortsätta ägna mig åt att levla och hoppas jag blir trött om en stund. Gick och lade mig ca 02.30 igår och somna runt 05.30-06, jätteroligt.



Och i natt du måste tvinga mig ut och jag ska bara följa med
Jag behöver dig, och i natt jag orkar inte va rädd mer
Du måste ta mig någon annanstans
Hör du mig?