You took a step back without me
Ojsan hoppsan vad djupt det blev på kvällskvisten igår. Aja shit happens. Nu tänker jag iallafall inte tjata mer om den dumma tävlingen för jag har märkt att folk inte bryr sig ett skit. Tack typ! Men inte ska väl jag vara bitter och gnälla? Det är ganska många i mitt liv som har påpekat att jag gnäller mycket, eller alltid. Det är ju sjukt lätt att påpeka en annan persons brister, typ som att jag hatar när människor är äckligt positiva eller måste berätta allt de gör på Facebook. Men det är tamigfan aldrig någon som ens försöker ta reda på varför det är så. Varför är jag bitter och gnäller hela tiden?
Sedan säkert tre-fyra år sedan nu så minns inte jag en enda dag då jag inte hade ont alls. Fyra år, det är ganska många dagar att ha ont på. Så hur glad kan man vara när man har migrän eller ont i ryggen eller magen? Det tar över en helt och hållet kan jag säga. När jag mår dåligt stänger jag gärna in mig. Långt från alla andra för då slipper jag försöka vara positiv och trevlig som människa. För det är bland det svåraste jag vet. Så för att inte utsätta mig själv, och andra för den delen, blir jag helt enkelt hemma och gör "ingenting".
Just nu spelar jag WoW igen som så många vet. Det som är mest synd är att de flesta förstår inte vilken effekt det där jävla spelet har på mig. Det hade inte ens behövt att vara just wow, hade jag haft ett Xbox hade jag förmodligen suttit fastklistrad och spelat Halo istället hela dagarna. Men nu blev det just World of Warcraft. Till den där effekten iallafall. Om jag faktiskt tar mig ut och träffar människor vad tror ni den första frågan blir? Jo men självklart, hur mår du? Den frågan får mig att känna efter hur jag egentligen mår. Självklart när man känner efter så känner man att ryggen är fruktansvärt trasig och så tänker man på det resten av dagen. När jag sitter och spelar är jag i en helt annan värld. Ingen frågar någonsin om hur jag mår, ingen undrar om jag fått frisk luft under dagen, ingen undrar varför jag inte vill ses. Ingen undrar något alls om mitt liv. Det bästa är att när jag väl sitter och spelar så skiter jag i allt. Jag tänker inte på den förbannade smärtan i ryggen som konstant är där. Jag känner inte efter om foten fortfarande har domningar. Jag känner ingenting för jag är så upptagen med annat. Det är en fruktansvärd befrielse. Det räcker att bli påmind varje gång jag reser mig för att hämta något eller göra något utanför dator.
Och hur mår jag? Jag mår skit på väg till att bli bättre. Ja för en gångs skull försöker jag vara positiv för jag är så less på allt som hänt sedan 2013 började. Jag vill bara att allt ska börja lösa sig nu. Börja gå min väg en bit. Men som vanligt är jag bitter och kommer bara se de värsta möjliga scenarion i allt. Varför? För jag är så sjukt trött på att bli besviken eller få dåliga nyheter. Vet inte hur mycket skit till jag orkar ta.
Men nu förstår kanske vissa hur läget faktiskt är..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Var inte blyg att lämna ett tassavtryck här!