London calling

Eller London-update.

Har nu vart i London sen den femte september och är helt jävla slut. Typ skjut-mig-i-foten-slut. Måste ha gått flera mil sen vi kom hit. Och det är ju helt fantastiskt med tanke på hur paj min fot kändes efter kryssen. Men va fan. Jag har shoppat sönder så det räcker som plåster på såren.

Imorgon har vi faktiskt inget alls planerat förutom att kanske åka och titta på Buckingham palace. Men får se om vi orkar faktiskt och på tisdag så går planet hem till Sverige igen. Känns lite sådär med tanke på hur jävla kallt och regnigt alla gnäller om att det är.

Elin vill nu att jag ska skriva skit om henne så here it goes. Skit. Elin. Elin. Skit. Happeh?

Hur som så börjar jag jobba igen på söndag. Kommer kännas fett skumt men kul? Nej faktiskt inte. Men det är ett senare problem. Nu ska Emma försöka håla sig vaken och tänker inte titta på ett enda avsnitt CSI till för vi är säkert inne på 7:e avsnittet för ikväll. Jävla britter att ha CSI-söndag.

För övrigt så var ju detta min första resa till England. Har bara vart på Irland tidigare och andra ställen i världen dit man inte behöver flyga. Jag hade väldigt höga förväntningar på London tack vare Elin men det var inte i närheten av verkligheten. London är helt fantastiskt, människorna här är helt fantastiska. Jag blev grymt förvånad över hur trevliga alla är och hur trevligt bemött man blir! Det har hänt tiotals grejer här som aldrig skulle hända i Stockholm. Lite småsjukt.

Och självklart är shoppingen i London fantastisk. Jag vet inte vart man kan få så mycket grejer för så lite pengar förutom i Ullared på gekås. Dock har jag ju fått mestadels kläder och skor här så är ganska stor skillnad.

Får skriva mer när jag är i Sverige igen för jag orkar inte skriva mer på mobilen. Tar en dag-för-dag uppdatering då tror jag.


Cheers!!