onsdag 24 april 2013




Fortfarande sjukskriven. Har haft möten om både det ena och det andra angående jobba och sådant viktigt. Börjar bli lagom less nu. London var fantastiskt även om vi bara var där 4 dagar så hann vi med sjukt mycket. Jag kom hem med en helt ny garderob typ. Och en förkylning of doom. Förkylningen har satt sig som fan på örat så hör typ inget alls, konstant lock typ och hugger hela tiden. Sjukt jävla kul.

Nu har jag iallafall grinat av mig och precis sett The Host. Filmerna idag är så annorlunda mot vad de gör på trailers. Men jag gillade den. Man kan säga att slutet vägde upp hela filmen. Men lite för mycket att grina åt hela tiden. Well nu ska jag hitta på något annat vettigt.



torsdag 7 februari 2013

Wreck-It Ralph




Sådärja då ska vi ta ett mindre seriöst inlägg. Dags att recensera lite. Kollade på film häromdagen för jag mådde så dåligt och hittade Wreck-It Ralph som någon lånade ut. Jag hade bara sett dåliga trailers och det lilla klippet man fick se på julafton om filmen innan så förstod knappt vad den handlade om. Jag hatar i och för sig att få veta för mycket så jag skulle beskriva filmen så här:

Wreck-It Ralph är den elaka figuren i arkad-spelet Fix-it Felix och är trött på att vara "the bad guy" och försöker fixa det på sitt egna lilla vis.

Enough said! Jag tyckte verkligen om filmen, fast jag älskar ju "barn"-filmer också så. Den är helt klart sevärd helt enkelt. Bra soundtrack har den också!

Owl City – When Can I See You Again - För er som har spotify!



Trailer på Imdb



4/5 smulor 










onsdag 6 februari 2013

I knew


You took a step back without me




Ojsan hoppsan vad djupt det blev på kvällskvisten igår. Aja shit happens. Nu tänker jag iallafall inte tjata mer om den dumma tävlingen för jag har märkt att folk inte bryr sig ett skit. Tack typ! Men inte ska väl jag vara bitter och gnälla? Det är ganska många i mitt liv som har påpekat att jag gnäller mycket, eller alltid. Det är ju sjukt lätt att påpeka en annan persons brister, typ som att jag hatar när människor är äckligt positiva eller måste berätta allt de gör på Facebook. Men det är tamigfan aldrig någon som ens försöker ta reda på varför det är så. Varför är jag bitter och gnäller hela tiden? 

Sedan säkert tre-fyra år sedan nu så minns inte jag en enda dag då jag inte hade ont alls. Fyra år, det är ganska många dagar att ha ont på. Så hur glad kan man vara när man har migrän eller ont i ryggen eller magen? Det tar över en helt och hållet kan jag säga. När jag mår dåligt stänger jag gärna in mig. Långt från alla andra för då slipper jag försöka vara positiv och trevlig som människa. För det är bland det svåraste jag vet. Så för att inte utsätta mig själv, och andra för den delen, blir jag helt enkelt hemma och gör "ingenting".

Just nu spelar jag WoW igen som så många vet. Det som är mest synd är att de flesta förstår inte vilken effekt det där jävla spelet har på mig. Det hade inte ens behövt att vara just wow, hade jag haft ett Xbox hade jag förmodligen suttit fastklistrad och spelat Halo istället hela dagarna. Men nu blev det just World of Warcraft. Till den där effekten iallafall. Om jag faktiskt tar mig ut och träffar människor vad tror ni den första frågan blir? Jo men självklart, hur mår du? Den frågan får mig att känna efter hur jag egentligen mår. Självklart när man känner efter så känner man att ryggen är fruktansvärt trasig och så tänker man på det resten av dagen. När jag sitter och spelar är jag i en helt annan värld. Ingen frågar någonsin om hur jag mår, ingen undrar om jag fått frisk luft under dagen, ingen undrar varför jag inte vill ses. Ingen undrar något alls om mitt liv. Det bästa är att när jag väl sitter och spelar så skiter jag i allt. Jag tänker inte på den förbannade smärtan i ryggen som konstant är där. Jag känner inte efter om foten fortfarande har domningar. Jag känner ingenting för jag är så upptagen med annat. Det är en fruktansvärd befrielse. Det räcker att bli påmind varje gång jag reser mig för att hämta något eller göra något utanför dator.

Och hur mår jag? Jag mår skit på väg till att bli bättre. Ja för en gångs skull försöker jag vara positiv för jag är så less på allt som hänt sedan 2013 började. Jag vill bara att allt ska börja lösa sig nu. Börja gå min väg en bit. Men som vanligt är jag bitter och kommer bara se de värsta möjliga scenarion i allt. Varför? För jag är så sjukt trött på att bli besviken eller få dåliga nyheter. Vet inte hur mycket skit till jag orkar ta.

Men nu förstår kanske vissa hur läget faktiskt är..



I knew you were trouble when you walked in







It's where my demons hide

When the days are cold and the cards all fold




Ja, trist är vad det är. Det är lite mer än 40 personer som idag har läst min blogg. Hur många har röstat på mig i tävlingen? Åtta. Åtta ynka personer av mer än 40. Jag är såklart tacksam till dessa åtta som tog sig tid att rösta, självklart. Sen vet jag ju att två av dem är garanterat Elin och min mor. Jag tror dock bara Elin förstår hur jävla mycket jag vill få sitta i den där hissen och träffa Filip och Fredrik. Synd att fler inte kan unna andra saker och ting. Skitsamma om jag vinner eller inte, det handlar i grund och botten om att få stöd! Veta att det faktiskt finns folk som bryr sig och är villiga att hjälpa en. Istället ska man känna sig sviken, dock även tacksam till vissa.

Detta leder mig till en tidigare diskussion som får bli nattens babbel. En del saker blir man bara mer eller mindre chockad att få höra. Och nej jag tänker inte gå in på något specifikt utan mer i det stora hela.

Det är väldigt lätt att svika/såra en annan människa, speciellt om det är medvetet. Även omedvetet är det ofantligt lätt. Därför är jag fundersam över varför folk inte tänker till ett steg extra innan de genomför sina handlingar eller ord. Varför inte försöka sätta dig in i din medmänniskas sits? Det är precis som när jag skulle förklara för min mor hur rädd jag är för trånga utrymmen. Det verkade inte riktigt gå in i början så till slut efter många: "haha men det är ju inget du kommer dö utav" så säger jag att min rädsla för trånga utrymmen är ungefär som min systers fobi för spindlar. Nej man kommer aldrig komma i närheten av att vara så rädd för något alls som min syster är rädd för spindlar, men det fick min mor att inse att det ändå är allvar.

Det är precis det här jag menar att fler borde göra. Sen tål det också att nämnas karma. Vad vill du ha tillbaka av mig? Kommer flera av er som läst min blogg be mig rösta på något åt er? Ja då har ni tur, jag röstar ofta på olika saker åt folk för jag vet att det uppskattas och det är knappt en minut av mitt liv. Jag spammar inte facebook för att jag tycker det är kul att irritera folk med spam. Jag vill verkligen verkligen vinna det här.

Snälla, ta med en eller två lärdomar av mina ord. Inte för min skull, inte för någon annans skull förutom din egen. Tänk dig för innan du tänker säga något till en vän som du riskerar att förlora. Om du tycker att busschauffören är den bästa du någonsin åkt med låt personen få höra det! Tänk på vart du står i livet och vart du vill komma. Föreställ dig hur det är att gå i en annan persons skor innan du dömer och för allt i världen, ta hand om dig själv. Du är viktigast i ditt eget liv. Det här är din tid och dina ögonblick, sluta slösa bort tiden på värdelösa saker, värdelösa människor och sånt som bara irriterar dig.




I'm just the same as I was, now dont you understand?
That I'm never changing who I am...





tisdag 5 februari 2013

Sämst förlorare vinner



Som de flesta vet som känner mig så är jag ju faktiskt en ganska dålig förlorare. Okej, ja fine jag är nog den sämsta. Tills för någon månad sen då jag och Elin kollade på "Vem kan slå Filip och Fredrik?" Jag har alltid älskat det programmet och tycker om det mesta som Filip och Fredrik gör. Sen helt plötsligt så säger Elin: det måste ju vara som att se sig själv på tv:n!

Ja, Fredrik och jag ligger nog i samma klass i att vara dåliga förlorare, inget jag kommer sticka under stolen med. Och detta är bara en av få anledningar varför jag vill ha din röst så jag kan få fastna i hissen med Filip och Fredrik. Eftersom jag inte har så många vänner på facebook får ni jättegärna(mer än gärna) skicka vidare länken till era vänner. Jag vill gärna vinna det här!






KLICKA HÄR FÖR ATT RÖSTA!

















torsdag 10 januari 2013

I don't want to hurt you but I need to breathe




I can't lie no more, I can't hide no more




Ja men godmorgon som fan! Ja, det blir ett till bittert inlägg. Get used to it. Borde skriva en bok: How to be a surmule, ska den heta isåfall. Jag är ju expert på området! Anyhow så vaknade jag för typ en 40 min sedan. Blev självklart väckt av telefonen stup i kvarten. När man väl sover ska det vara något annat som påverkar sömnen. Somnade runt 03-04, vaknade igen vid 05.30 av någon konstig lite för verklig dröm, kunde jag somna om sen? Gissa. När jag väl somnar igen runt 08-tiden skulle jag gissa på så vaknar jag igen vid 10, lyckas somna om direkt. Och ja såklart nu vid 13.31 då det ringde. När jag låg i sängen helt jävla nyvaken, vilket jag hatar, så tänker jag samma veva som alltid: jag gör det imorgon. Ringer upp alltså. Allt som har med telefoner och samtal att göra kan skjutas upp i all evighet. Men inte idag inte! Jag var riktigt pissed när jag vaknade så jag dampade och ringde mina telefonsamtal. Tjockt nöjd efteråt. Jag minns till och med hela konversationerna också! Det ni. För er som inte är så insatta så har jag telefonfobi (en av alla jävla fobier), så när jag väl pratar i telefon får jag en typ av "blackout". Jag minns oftast ingenting alls av de faktiskt viktiga telefonsamtalen. Men idag då jävlar!

Har ju fått min tid till MR som jag kanske skrev, nu har jag ordnat så jag får lugnande innan så jag inte får för mig något dumt. Och dubbelkollade även med henne om mina piercingar, fick tyvärr inget riktigt svar för hon visste inte helt hundra men ska byta till plast för säkerhetsskull.

Nej börjar det bli dags för frukost? Ja, det känns som det.


Puws!



Wich way is right, wich way is wrong?




Kvällen kommer bara närmare



..en spänd förväntan kryper på




Det är riktigt synd att klockan redan är halv ett. Hade den inte vart lika mycket så hade jag inte haft på hörlurarna och inte riktigt hållit käften lika mycket. Satte på min "swedish lyrics" i Spotify och det var riktigt gött att lyssna på faktiskt. Fast ja man vill ju bara gorma med!

Idag har jag haft en rätt så tråkig dag. Så tråkig att jag har spelat wow istället. Hittade en söt liten warlock på Ragnaros som numer är 75 (och ett halvt) istället för 73 som när jag började. Det är rätt tråkigt att de har förenklat wow så sjukt mycket. Nu är det t.ex inbyggt vart alla quester sker. På min tid använde man Thottbot som en jävla idiot eller hjälptes åt. Och för att döda vissa mobs krävdes det att man var två-tre pers. Det kan man göra själv nu. Men men det finns sjukt mycket mer saker jag kan påpeka men just nu är det ett rätt skönt tidsfördriv. Hjärndöd aktivitet. Dock(!) så borde jag skriva med på mitt CV hur mycket jag har raidat, var en snubbe som ansåg att det var bättre merit än en fancy skola.

Raidande i ”World of warcraft” kan vara en viktigare merit på ditt cv än en prestigefylld Harvard-utbildning.

Haha tycker det är fruktansvärt kul men han har även en poäng. Jag minns vanilla då det var 40 personer som skulle spela tillsammans och organiserat och samarbeta. Det krävs en hel del för att det ska fungera.


Nu ska jag fortsätta ägna mig åt att levla och hoppas jag blir trött om en stund. Gick och lade mig ca 02.30 igår och somna runt 05.30-06, jätteroligt.



Och i natt du måste tvinga mig ut och jag ska bara följa med
Jag behöver dig, och i natt jag orkar inte va rädd mer
Du måste ta mig någon annanstans
Hör du mig?






onsdag 9 januari 2013

Invisible



I take these pills to make me thin, i dye my hair and cut my skin 




Nytt år nya mål jaddajadda. Vi har alla hört det om och om och om igen. Nu jävlar är det nytt år så nu ska det tränas och sluta röka, äta nyttigare och inte dricka någon läsk/alkohol. Samma visa varje jävla år. Januari. Hela januari känns som en enda lång måndag. Jag hatar januari.


Just nu är det dock inte mycket som är bra. Konstant ont, läkartider hit och dit. Nu ska jag tydligen få göra en MR om lite mer än en vecka. Kul, måste ringa till dem och berätta att jag har cellskräck och inte vill lägga mig i saken frivilligt. Måste i och för sig även ringa för att kolla om mina piercingar inte vill göra något fuffens med maskinen. Vore mest otrevligt för mig kan jag säga. Förutom alla tider så är det konstant vila som gäller. Börjar bli ganska tråkigt nu. Så vad gör vi? Vi får en scroll av Salmi! Bra idé kändes det som, får se hur det urartar senare.

Jag tänker inte skriva om jul och nyår för jag har fortfarande fått för mig att det inte är någon som läser/bryr sig. Som vanligt skriver jag för mig, för att få ur mig en massa ordbajs och för att kunna läsa själv senare. Men men, kanske blir några fler uppdateringar i framtiden och lite oftare. Jag vet knappt vad jag svamlat om men det är väl alltid trevligt!


Puws!



Everyday I try to look my best, even though inside I'm such a mess






torsdag 4 oktober 2012

Its all in my head


I wanna take it, take it, break it, break it, tear it all down

Jaha då har man jobbat första av tre pass då. Kul. Nej. Fick migrän vid 02-ish och ville bara dö. Kunde inte kompa hem så fick stå ut tre timmar med växlande grad av migrän. Det är inte kul att deala till fullt black jack bord med migrän kan jag garantera er. Nu är jag iallafall på g hem och ska sova direkt när jag kommit innanför dörren.

Ja, jag har fastnat som fan för Dannys "All in my head" hehe oväntat värre.


Is it all in my head?


måndag 1 oktober 2012

När ska jag leva, när ska jag dö


Torka mina tårar, det är så jävla synd om mig



Vaknar 18.30, "går" ner till tobaken 18.40, hinner dit på 7 min, böcker <3>


Folk som känner mig vet hur jag är nyvaken. Råkade snäsa lite åt mor som ringde när jag skulle stressa ner men jag sa faktiskt att jag var nyvaken och vi får höras senare. Det var någon som sa att jag är typ full när jag har precis vaknat. Stämmer lite faktiskt. Jag är inte med alls i livet förrän tidigast 30 min efter att jag vaknat. Så tänk hur jobbigt det var att vara vaken i 10 min och sen hämta mina böcker. Dock hade jag inte hämtat böckerna hade jag blivit sur på mig själv.


Nu är tanken att disken ska försvinna på ett magiskt sätt. Funderar fortfarande på hur men får se hur det går. Sen mat och massa nya avsnitt av serier som har kommit och sen förstås kommer jag ju fastna i en av böckerna. Så ja jag orkar inte skriva ens, haha. Helt förstörd efter att ha jobbat 11 av 14 dagarna. Men någonstans var det ju värt det. Kanske därför jag sov i 11 timmar inatt också. Hehe.


Hej med er !



Varför är du kvar här? Inte fan kan du älska mig, jag är ju en börda



Thanks for the memories




Sitter på en buss alldeles för tidigt(sent) hem. Har egentligen varit trött redan sen klockan 23ish. Men nu är de äckliga dagpassen över och på onsdag är det dags att jobba natt igen så det var bara att försöka vända dygnet, igen. Planen har funkat fint, hålla sig vaken tills nu och ta en buss till gullmarsplan och sen ta tuben hem därifrån. Kommer hem någon gång mellan 05-06 och då är det bara att däcka. Done and done. Tragiskt att se alla stackars människor som är på väg till sina jobb så här på måndagmorgon


Och så var det ju det här med vittna och åka polisbil till fest. För att summera allt ganska kort och skippa onödiga detaljer;
Jag Salmi, Jocke och Leo sitter på pendeln på väg till flemingsberg för att Sammy har sin inflyttningsfest. Viktigt att poängtera är att jag inte ens skulle med från början.
Väl på pendeln någonstans runt årstaberg så ser vi hur folk rör sig bak i tåget och reser sig. Något händer definitivt längre fram i tåget. Någonstans hör vi att det är bråk. Jag ber Salmi följa med mig fram. Min plan är att han ställer sig emellan, nej jag hade aldrig bett honom om jag inte vetat att han kunde hantera det, så jag kan försöka lugna åtminstone en av parterna. Folkmassan vi går förbi är ganska skärrade av vad som hade hänt så det första jag gör är att lugna ner en äldre dam som är i chock.
Salmi är redan framme och har ställt sig mellan killarna när jag kommer dit. Sedan gick allt jävligt fort. Jag har tänkt på det nästintill all vaken tid.

En av killarna är så aggressiv att hans två bekanta knappt kan hålla i honom när jag försöker få kontakt. Ironin i min situation är när en av de som inte kan hålla i honom säger åt mig att dra. En stund senare, oklart hur lång tid det tog, har jag fått honom lugn och han inser att han inte är värd bråket pga sin tidigare bakgrund med polisen. Då händer det som tiltar mig rakt ut. Snubben som var inblandad och som jag inte pratat med ska hålla något typ av respekttal och läxa upp den första snubben.

Efter att en annan dam hat fått honom att inse att han ska ge sig så kommer tredje problemet. En tredje person dyker upp och ska starta mer skit genom att ställa sig två cm från snubbe två och fråga varför han löskar hans polare i ansiktet. Då kan jag ju säga att en av de bekanta till gärningsmannen ar ganska snabb med att berätta vad han hette för mig så jag kunde få bort honom därifrån. Salmi hinner precis ställa sig emellan dem när de inblandade inser att tåget har rullat en stund och inser förmodligen att när vi stannar kommer det vänta x antal poliser på dem.

Rätt och riktigt stannar tåget i stuvsta och in kommer tre-fyra poliser. Tåget står stilla en bra stund tills en polis dyker upp och vill prata med Salmi. Självklart har två av tre inblandade avvikit från platsen innan polisen hinner få fatt i dem. Jag följer med ut är det första och enda jag säger. När jag väl står där ute tar en polis mitt vittnesmål också. Efter ca 20 min så säger de att tåget kan åka men varken jag eller Salmi är klara så de andra får åka i förväg helt enkelt. Totalt tror jag att vi snackade med poliser och tre andra inblandade i ca 40 min. När två patruller avviker kommer en av de poliser som är kvar och frågar om vi skulle av här. Salmi och jag får fram ett ganska skevt nej i kör. Vad hände då då? Jo man gick skjuts av dem till flemingsberg! Win!


Så ja det var väl ungefär vad som hände i så korta drag som möjligt. När jag har berättat för folk har jag fått två frågor som nästan alla ställt:
Var du full?
Tänkte du aldrig att någon kunde ha vapen på sig?

Första frågan: nej jag var spiknykter. Förmodligen relativt trött efter tre dagars jobb och för lite sömn som påverkade att jag inte orkade med stök och onödigt jävla bråk.
Andra frågan: ärligt talat hade jag inte en tanke på det tills idag då jag fick frågan. Jag tror på karma och att hjälpa mina medmänniskor. Visa mänskligheten att det inte bara finns idioter utan folk som ställer upp för en främling.

Däremot hade jag aldrig gått fram ensam. Nu var det tur att Salmi var med men hade jag vart själv hade jag förmodligen bett en större kille att följa med mig så någon har min rygg om det skulle hända att jag åkte på en smäll. Jag var beredd att få ett slag i ansiktet av den andra killen men han hade som tur var vett nog att låta bli.


Inte varje dag man får åka polisbil utan att ha begått något brott iallafall! Jag är nöjd med hur allt utspelade sig till slut och damen som presenterade sig som Laura ska ha stor eloge som försökte lugna ner den ena killen trots att hon inte kunde vara längre än 1,50 och typ 40 år gammal. Synd att man ska träffa på en sån fantastisk själ vid ett så tråkigt tillfälle.


Aja det får räcka nu fattar folk vad som hände och jag är okej och jag är inte åtalad för något alls. Även om det var nära för Salmi där ett tag. Haha.

Nu ska jag sitta i ca 20 min till på den här tunnelbanan innan jag får komma hem till min iskalla säng i min iskalla lägenhet. Yay!

Godmorgon på er där ute och godnatt till mina kollegor som läser detta.








söndag 30 september 2012

Fint folk åker polisbil till fest!



Yes serru! Det är det nya nu. Inte alla som är lika speciella som mig och Salmi dock men var inte bittra över det. Er tid kommer så småningom också.

Jag kommer kanske skriva lite mer detaljerat om allt som hände imorgon, nu vill jag bara däcka i min säng. Allt kaos har verkligen tagit på krafterna. Men vi gjorde samhället en tjänst och jag vill inte veta vad som hade hänt om inte vi hade gått emellan.


Godnatt !



fredag 28 september 2012

Shepherd me from pain and the doubt


through the broken streets and the hearts

Fy helvete vad trött jag är. Allt började med att jag natten onsdag till torsdag måste ställa om dygnet, för att kunna jobba dagpass fredag-söndag. Lyckades faktiskt somna till vid 00-00.30 på natten. När vaknar man då? Jo klockan 04.45ish på torsdag morgon. Jätteroligt. Efter x antal misslyckade försök att somna om, läst ut Mockingjay och lyssnat på relax så gick jag upp. Torsdagens mission var ju faktiskt att ta mig till Ikea för att byta ut min rullgardin. Åker dit och fixar allt, fett nöjd. På väg hem dock när jag står i Barkarby och ska byta färdmedel så får jag sms av Annica på jobbet som frågar om någon vill jobba extra dagpass. Jag är absolut inte den som är den när det kommer till extrapass och med tanke på att jag klev upp 05.00 efter 4,5 timmars sömn kändes det som en vettig idé att iallafall jobba till 19.00. Fett värt jobbpass, ett av de bättre på länge. Dels var det hur grymt som helst att sluta 19, kändes knappt som att man jobbat och så fick jag ha 5kamp och det är så jävla roligt så det var uppskattat till tusen!

Kom hem runt 20.00 igår på kvällen och satte mig för att se nya Criminal Minds och käka lite. Det slutade med att jag slocknade av trötthet runt 22 i soffan. Går och lägger mig i sängen runt 23 och vaknar 05.00 idag. Tack så mycket! Vem kommer vara helt slut på jobbet? Jo jag. Och idag är det inget glidarpass att få sluta kl 19 heller nu jävlar ska man jobba till 21.00, fredag, lördag och söndag. Gah. Men va fan det kommer säkert bli dunderkul det med! Nu måste jag äta lite frukost. Sup lugnt ikväll barn!


Puws!



herd me home through hurt and the past







torsdag 27 september 2012

Goodbyes are meant for lonely people standing in the rain



And no matter where I go it's always pouring all the same


Jag har inte haft tid att blogga på länge. Egentligen har det inte hänt mycket sen sist jag har bara jobbat ihjäl mig känns det som. Kom tillbaka efter semestern och jobbade tre pass. Var ledig en dag och skulle vara ledig dagen efter det också. Vilket inte riktigt blev så som jag planerade. Vaknade på torsdagen av ett sms från jobbet att de behövde folk som kunde jobba på natten. Pengar är pengar så tog ett extra pass. Före fyra stycken ordinarie pass. Smart Emma. Men nu i efterhand när det är över så var det någonstans värt det. Även fast att jag är helt jävla färdig och vill gå i ide. Men varje pass är ett steg närmre ett Xbox och annat kul. Så man får se det helt enkelt. Så på åtta dagar har jag jobbat sju av dem. Jag fortsätter att intala mig själv att det var värt det.

Nu ska jag gå och lägga mig och läsa tills jag somnar och försöka ställa om till dagpass som gäller hela helgen. Får se hur det går. Imorgon är jag ledig så blir att åka till Ikea och fixa lite saker typ. Men ja jag har inte jobbat ihjäl mig iallafall för de som undrade. Och nej jag ignorerar inte världen mtp den skitdagen jag hade i fredags med mitt lilla rage-anfall. Nu vet ni.


Godnatt, puws!


These streets are filled with memories




fredag 14 september 2012

If you could see me now




Nyvaken. Irriterad. Besviken. Ledsen. Trött. 

Känns alltid skönt att vakna och hata omvärlden lite mer än vanligt. Speciellt när man inte har en aning om varför. Eller ja, vi kan ju låtsas som det iallafall.

Vad gör man idag då? Som det är just nu känns det väldigt lockande att bara sitta hemma i lägenheten och vara emo och kolla film/serier. Bästa förslaget jag har just nu så. Nej ska se Glee och käka frukost nu.
Buh-bye..




torsdag 13 september 2012

Not like the movies














It's not like the moviesBut that's how it should beWhen he's the one, you'll come undoneAnd your world will stop spinning


Nickelback 12/9 2012



Det händer grejer för fullt just nu känns det som. Dags att bara ta slappar-dagar innan man börjar jobba? Lutar åt det, haha. Anyhow, igår var det iallafall konsert som gällde. Först ut var Daughtry och sedan var det Nickelback. Det var en riktigt bra konsert (det jävla stolpskottet som recenserar åt aftonhoran kan inte ens ha vart på plats, cewpe) Jag var grymt nöjd och deras låtlista var helt jävla perfekt. Filmade en hel del klipp och tog några kort. Ja, jag har blivit gammal så vi hade faktiskt sittplatser. Jävligt skönt att slippa stå och trängas med massa fjortonåringar kan jag lugnt säga.

Det är svårt på en konsert att säga vilken låt de spelade bäst. Men det är en ganska tight ledning av Far Away och Burn it to the Ground. Fantastiska låtar och fantastiskt att se live. Jag måste börja gå på fler konserter, löw it!

To the pictures and movies !










Ja kvaliten är inte det bästa men va fan. Enjoy! Nu ska jag äta upp min sjukt goda (h)emma-gjorda pizza. Nomnom!






onsdag 12 september 2012

Stand up



We never said it was easy and no one gave us a thing 



Lagom sliten man känner sig, sovit alldeles för lite för att kunna vända dygnet till natt. Och nu så ska bloggen hålla på att krångla. Jag orkar inte. Får väl se om det blir något bra. Ska gå och hämta mitt kaffe och se om jag kan bli normal i huvudet till slut. 

Är iaf hemma från London nu och det var helt amazing. Jag lovade en dagfördag-uppdatering men det får komma senare när jag faktiskt har ork att skriva massor. För det kommer bli en hel jävla novell känner jag på mig. 

Så länge kan ni få en bild som plåster på såren. 

London Bride by night


Nej nu ska jag dricka mitt kaffe och fixa något att äta. Tjingeling!



Now that last part is so pleasing we're stronger than you think







söndag 9 september 2012

London calling



Eller London-update.

Har nu vart i London sen den femte september och är helt jävla slut. Typ skjut-mig-i-foten-slut. Måste ha gått flera mil sen vi kom hit. Och det är ju helt fantastiskt med tanke på hur paj min fot kändes efter kryssen. Men va fan. Jag har shoppat sönder så det räcker som plåster på såren.

Imorgon har vi faktiskt inget alls planerat förutom att kanske åka och titta på Buckingham palace. Men får se om vi orkar faktiskt och på tisdag så går planet hem till Sverige igen. Känns lite sådär med tanke på hur jävla kallt och regnigt alla gnäller om att det är.

Elin vill nu att jag ska skriva skit om henne så here it goes. Skit. Elin. Elin. Skit. Happeh?

Hur som så börjar jag jobba igen på söndag. Kommer kännas fett skumt men kul? Nej faktiskt inte. Men det är ett senare problem. Nu ska Emma försöka håla sig vaken och tänker inte titta på ett enda avsnitt CSI till för vi är säkert inne på 7:e avsnittet för ikväll. Jävla britter att ha CSI-söndag.

För övrigt så var ju detta min första resa till England. Har bara vart på Irland tidigare och andra ställen i världen dit man inte behöver flyga. Jag hade väldigt höga förväntningar på London tack vare Elin men det var inte i närheten av verkligheten. London är helt fantastiskt, människorna här är helt fantastiska. Jag blev grymt förvånad över hur trevliga alla är och hur trevligt bemött man blir! Det har hänt tiotals grejer här som aldrig skulle hända i Stockholm. Lite småsjukt.

Och självklart är shoppingen i London fantastisk. Jag vet inte vart man kan få så mycket grejer för så lite pengar förutom i Ullared på gekås. Dock har jag ju fått mestadels kläder och skor här så är ganska stor skillnad.

Får skriva mer när jag är i Sverige igen för jag orkar inte skriva mer på mobilen. Tar en dag-för-dag uppdatering då tror jag.


Cheers!!


måndag 3 september 2012

Every now and then she makes you just a little bit crazy




She’ll turn the knife into your back and then she’s calling you ‘baby’


Nu var det längesen jag uppdaterade så är dags att skriva av sig en aning. Mycket har hänt sen senast och det kommer vara svårt att få med allt. Svårast är att försöka få er som läser att förstå min glädje. Det slog mig nyss hur jävla bra allt är just nu. Det fattas bara att få komma igång med min träning igen. Tyvärr får det vänta till efter semestern så jag är 100% frisk och foten slutar strula. Ja alltid så är det något och foten var det som fick ta stryk efter en episk helg, det var det värt.

Hittills på semestern har jag hunnit vara hemma i Småland. Det var helt fantastiskt. Träffa familjen och hundarna, äta middag och spendera en hel dag med farmor och bara göra inget alls och umgås med de man älskar. Det är svårt att slå.






Min tokunderbara familj, jag älskar er.  





När jag väl kom hem från skogen så var det bara hem och packa om och tvätta inför nästa tripp. Det var nämligen dags att åka och stampa sönder på en väldigt stor båt den 31/8, även kallat Monday Bar Summer Cruise 2012. Jag var helt galet pepp på fredagsmorgonen och kunde knappt sitta still för jag ville bara komma iväg. Tragiskt nog så öste regnet ner i Stockholm den dagen men det hindrade ingen så att säga. Jag var fruktansvärt tidig (som vanligt) till terminalen men då är jag lugn så det var bara bra. Till slut kom hela sällskapet till plats och det var bara att kliva ombord och byta om för att sedan kika på när Viz spelade först av alla. Riktigt grymt set! Tycker synd om de som missade honom för de missade verkligen något. Resten av fredagen spenderades på dansgolv, hytter och ja alla möjliga platser. Tyvärr så var det ju dåligt väder som sagt så sundeck var stängt och man fick istället nöja sig med Tango Bar men det gjorde inte så mycket, musiken är fortfarande densamma. 

Dag två på kryssen trodde jag aldrig skulle slå fredagen eftersom den var så tokigt bra. Jag hade jättefel. När jag vaknade efter några timmars vila stod vi still i Riga och de flesta skulle gå av för att käka och se staden. Jag själv valde att ligga kvar i hytten och vila för att orka hela natten. När jag väl vaknat till liv gick jag på upptäcktsfärd och hörde väldigt hög musik utomhus. Då slog det mig att sundeck var öppet för spelningar eftersom vädret var 10 gånger bättre i Riga än i Stockholm. Fastnade där från 13-19 ungefär. Selma och Amar körde en special tillsammans som var riktigt bra och sen körde Johan Vilborg. Wow säger jag bara. Han och Hodel tätt följd av Skazi och Bootek var det bästa på hela kryssen. Vart lite besvikenDj Anneli tyvärr, inte alls i min smak när det var så (imo) enformigt. Men det gick att stampa till så jag var nöjd ändå. 







Sundeck när det var rätt tomt..








               






Lördagen fortsatte helt episkt tills det började regna, då flydde vi in till hyttfester och andra dansgolv. Och ja så fortsatte det fram tills 05-ish på söndagen då jag gick till hytten för några timmars sömn innan vi gick i hamn i Stockholm igen. Fett episk kryss, över förväntan och bara fantastiskt bra stämning. Nu taggar vi för den 10/11 då det blir Headhunterz på Kolingsborg och efter det är det Lucia-kryssen 15-16/12, woopwoop!


























Nu ska jag fortsätta se Glee eller något annat. Om någon/några dagar händer det nya grejer. Jag är fett pepp redan! Usch denna semester bara flyger förbi. Men hellre det än att ha långtråkigt!

Puws på er!  




Och nej jag tog faktiskt inte en enda egobild, jag är själv förvånad...




She likes to stay late at the party cause the fun never ends..